En Sociokulturell Kameleont

Så kan man känna sig ibland. Man samlar helt enkelt på sig de verktyg som krävs för rätt sammanhang. Ena dagen blu-collar, andra dagen kostym. Jag föreställer mig att det fanns en tid då gränserna var mer tydliga och kontrasten däremellan starkare. Att ställa sig utanför var enklare men också ett betydligt mer tydligare val. Ett val som omgivningen hela tiden blev tvungna att förhålla sig till. Och människor som man måste förhålla sig till genererar alltid gott i längden. Ibland känner man sig profillös, rotlös. För vad tillhör man egentligen? Vart hör man hemma? Säkert en tankegång sen urminnes tider. Det individuella samhället är ett faktum, det enda sättet att finna en tillhörighet är att skapa den själv. En frihet men också en bedövande effekt i form av den oändliga valmöjligheten.